Det har blivit för mycket.

Eller för lite gemenskap tillsammans alla.

Visst, alla förändras. Men jag trodde aldrig så mycket..

Vi är för många, det blir splitringar.

Alla hittar sitt, men jag har inte hittat mitt än?

Fast jag hittade en underbar vänskap!

Men ändå , så länge vi alla har känt varandra.

Så ska väl det inte bli till förgäves?

Eller?